Folke Eugen GRADIN

Far upfostrades av sin moster Signe eftersom min farmor Helma dog ung. Folke hade många mostrar och mindes många lyckliga dagar från sin barndom.

När han var cirka 7 år vistades han en hel sommar tillsammans med sin morfar Jonas Petter (rallare och järnvägsarbetare i Graninge) i Björvallen, varifrån han har många minnen av Björn Espells far, mor och farfar.

När Folke gått ut folkskolan reste han ner till Stockholm, där han bodde hos sin far, Arvid Ljung, och arbetade på dagarna, samt studerade på kvällarna. Han var bl.a. lärling i filare och verkstadsarbete, och 1941 tog han ingenjörsexamen vid Tekniska Skolan i Stockholm. Därefter arbetade han bl.a. vid Liljeholmens Kabelfabrik i Älvsjö där han så småningom blev driftschef. Från 1967 var han anställd hos Försvarets Materielverk i Stockholm, och därifrån pensionerades han som byrådirektör och chef för nomenklaturavdelningen. Detta passade honom utmärkt eftersom han under hela sitt vuxna liv intresserat sej för språkfrågor.

Han drabbades dock av dålig hälsa och i femtioårsåldern fick han en hjärnblödning som orsakade lamhet i höger hand och ben. Det hindrade honom inte från att studera vid Stockholms Universitet och ta fil.kand. examen i nordiska språk, arkeologi och etnologi.

Min far var en otrolig människa. Han var en hängiven byggare av stugor, båder fritids- och permanenta bostäder. Han älskade fiske, skidåkning, att plocka svamp och bär och att gå på vandringar med familjen i skog och mark.

Att kortfattat beskriva honom är omöjligt, för han var en så mångfasetterad person! Tyvärr blev hans hälsa sämre efter min mors död, men tack vare Kerstin, hans livskamrat i över 20 år, så hade han ändå en underbar livskvalitet.