Colas Grenier

Av alla de olika yrkesgrupperna som kom till Sverige var kolarna den största. Det gick ju åt stora mängder kol till smedjorna och masugnarnna. Ja, det blev till och med brist på skog på vissa ställen i Mellansverige! Man var ju inte alls ekonomisk med denna tillgång. Träd brändes ner vid svedjebränning, man använde mängder till kol-och tjärtillverkning. Av skogen togs också ved till gruvorna. Man eldade i gruvorna, "tillmakning", slog på vatten så att berget sprack. Krutet var nämligen en osäker faktor och orsakade i början många olyckor i gruvorna.

Kolarna och deras familjer hade det inte lika lätt vid ankomsten som smederna och masugnsarbetarna. Dessa fick bo i en brukslänga eller fick en bit mark där man kunde bygga sig ett eget hus och ha ett litet jordbruk. Kolarna bodde ute i bondbyarna och hade inte brukledningens beskydd, så det bästa var att försöka smälta in i byns miljö. På det viset undvek man att bli utsatt för folkets trakasserier. Den svenska allmogen var helt enkelt invandrarfientlig.

I min släkt har jag emellertid en vallonsk invandrare, och kolare, som tycks ha gått direkt till bruksmiljön. Hans söner kom att arbeta med järnproduktionen och jag vet inte om Colas själv någonsin var ute vid kolmilan i de svenska skogarna!

År 1633 invandrade kolaren Colas Grenier (senare kallad Clas Garneij) och kom förstås först till Norrköping. Han flyttade senare till Lövsta bruk, senare Åkerby bruk, Österlövsta i Uppland, där han avled 1664. Man har inte någon utförligare information om honom, men han förde med sig sin hustru som hette Maria Dubois. Hon dog 1705 i Njurunda, 105 år gammal. Det är sannolikt att hon efter Colas död flyttade in hos dottern Maria som var gift med sockensmeden Jon Nilsson i Njurunda i Ångermanland.

Colas och Maria hade ytterligare en dotter, Cathlin, som var gift med smeden Mickel Larsson från Åkerby Bruk. Hon dog 1729.
De tre sönerna var Hybert Garneij, född 1636, masmästare vid Åkerby, senare vid Galtström i Ångermanland (Död 1717), Frans, född 1638, masmästare vid Bovallen, Gunnilbo, nära Skinnskatteberg i Västmanland, och senare Västerbyhyttan, Söderbärke i Dalarna (Död där 1717), och Johan, hammarsmed vid Galtströms bruk (Död före 1701).